Den här gången (SvD 3.4) gäller det det pontiska folkmordet, som enligt rubriken på Karlssons debattartikel är ”folkmordet som aldrig ägde rum”, och i dagens Sydsvenskan med rubriken ”Riv upp beslut om folkmord” hävdar Karlsson felaktigt att riksdagen skulle ha föreställt sig att det stora befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet 1923 skulle ha varit ett folkmord. Så är naturligtvis inte fallet. Att över en miljon ortodoxa kristna i Turkiet tvingades flytta till Grekland och över 400 000 muslimer i Grekland på samma sätt tvingades flytta till Turkiet var en tragedi, men inget folkmord. Det har ingen heller hävdat.
Det pontiska folkmordet ägde rum tidigare, 1915-22, då ungturkarna och kemalisterna med deportationer och massakrer förorsakade över 300 000 personers död. Av 58.743 medlemmarna i det ortodoxa stiftet i Trabzon återstod efter folkmordet endast 2.300. Resten hade flytt till Ryssland, dödats eller deporterats. Av de 25 000 pontierna i Bafra och Alasam dödades 90 procent. En känd berättelse om en pontisk familjs tragiska öde är Thea Halos bok Not Even My Name. From a Death March in Turkey to a New Home in America, a Young Girl’s True Story of Genocide and Survival (2000).
Grekernas öde avviker i viss mån från armeniernas och assyriernas. I huvudsak därför att det fanns ett självständigt Grekland, vars agerande påverkade de osmanska grekernas öde. Karlsson har helt rätt i att Greklands regering gjorde misstag som bidrog till de osmanska grekernas, däribland pontiernas, lidanden. Det förändrar dock inte det faktum att det grekerna i det osmanska riket utsattes för var ett folkmord. Något som också International Association of Genocide Scholars (IAGS) har slagit fast.
Tvärtemot vad Karlsson hävdar har alltså riksdagsmajoriteten klart stöd bland världens folkmordsforskare för att betrakta det som drabbade pontierna som folkmord. I en detalj är dock riksdagsbeslutet olyckligt: man talar konsekvent om ”folkmordet 1915”. År 1915 kulminerade övergreppen på armenier och assyrier, men de begränsade sig inte till det året. Det skulle därför vara bättre att tala om ”det osmanska folkmordet på kristna minoriteter 1914-23”. Som IAGS uttryckt det: ”Låt det klargöras att det är övertygelsen hos den Internationella Föreningen för Folkmordsforskare att den osmanska kampanjen mot kristna minoriteter i imperiet mellan 1914 och 1923 utgjorde ett folkmord mot armenier, assyrier samt pontiska och anatoliska greker.”
Svante Lundgren
Docent, författare till boken I svärdets tid. Det osmanska folkmordet på kristna minoriteter (Sahlgrens förlag 2009)
