Det assyriska folket har genom åren utsatts för folkmord, massakrer, förföljelse, förtryck, tvångskonvertering och trakasserier i hemländerna. Mellan åren 1914 och 1919 utförde ottomanerna ett folkmord mot rikets kristna minoriteter och hade som mål att utrota rikets kristna minoriteter i landet. Under dessa år utplånades tre fjärdedelar (ca 750 000) av det assyriska folket. Förtrycken och förföljelserna mot assyrier och andra kristna minoriteter i Turkiet fortsätter än idag. Exempelvis är det fortfarande förbjudet att starta egna assyriska grundskolor i Turkiet. Försöket att konfiskera klostret Mor Gabriel i sydöstra Turkiet påminner oss om att inte ens våra allra heligaste platser fredas.
Folkmordet på assyrierna kommer aldrig att förglömmas, och inte heller förlåtas utan ett erkännande från Turkiet.
Den 7 augusti 1933 utfördes en massaker i den assyriska byn Simele i norra Irak, då tusentals assyrier mördades. Bland offren fanns ett stort antal gamla, kvinnor och barn. Dådet utfördes av irakisk polis med Storbritanniens godtycke.
Martyrernas dag symboliserar massakern i Simele och uppmärksammas årligen av assyrier över hela världen. Försöket till utrensning av det assyriska folket i hemländerna har inte skett vid en enskild händelse utan vid upprepade tillfällen. Under hela förra seklet och in på detta sekel har det assyriska folkets hopp och tålamod ständigt satts på prov. Den känsla av trygghet och frihet som människor i sitt hemland bör åtnjuta har för det assyriska folket varit obefintlig. Än idag läser vi och hör hur det assyriska folket förtrycks, förföljs och mördas samt systematiskt och medvetet tvingas att lämna sitt fädernesland Assyrien. Trots att världssamhället idag präglas av en utökad globalisering med pågående demokrati- och frihetsprocesser pågår utrensningar av det assyriska folket i Assyrien inför omvärldens ögon, som med stor passivitet och tystnad ignorerar händelserna. Rapporter om mördande och kidnappningar vittnar om att historien håller på att upprepa sig ännu en gång. Dagligen lever tusentals assyrier under hot och rädsla med döden hängande över sig. Hur många fler oskyldiga assyriska män, kvinnor och barn ska ge sina liv innan världssamfundet reagerar och agerar?
Vi i de assyriska föreningarna och organisationerna sätter stor vikt vid att uppmärksamma våra historiska och kulturella högtider och minnesdagar så som martyrernas dag, Ha b’nisan (assyriska nyårsdagen), Naum Faiks dag och Seyfo 1915. Historien och kulturen är viktigt för varje folk, likaså för oss assyrier, och vårt rika kulturarv bör förmedlas till kommande generationer.
Syftet är inte att enbart upprätthålla en tradition för traditionens skull, för då kan den lätt falla i glömska och förlora sin mening. Våra föreningar bör belysa och sprida informationen och kunskapen vidare för att skapa förståelse och intresse bland folkgruppen. Ungdomar som lär sig sin historia och kultur får en ökad identitetskänsla vilket i sin tur skapar en förståelse hos andra om det assyriska folket. För integrationens skull och för att behålla kulturen vid liv och föra den vidare till kommande generationer krävs det ett gott samarbete mellan assyriska och svenska organisationer.
Om assyrierna skall fortleva som en folkgrupp med sin kultur och historia i sina hemländer krävs det av omvärlden, så som FN, EU, USA, Irakiska regeringen och svenska regeringen, att ta sitt ansvar och jobba för en autonom zon för assyrierna i Assyrien/Irak.
Vi hedrar våra martyrer på olika sätt varje gång vi försvarar sanningen. Den 11 mars 2010 var en sådan dag när den assyriska lobbyn, tillsammans med aktivister för mänskliga rättigheter, slutligen lyckades i sina ansträngningar att få folkmordet på assyrier erkänt i Sveriges riksdag.
Simon Barmano
