Ett symposium om

I programmet behandlades följande punkter utav respektive föreläsare:

Dr Zeki Yalcin: ”Bakgrund och kontext till Seyfo: Samhällsstrukturen i det ottomanska riket”. Docent Svante Lundgren: Seyfo – vad som hände, varför det hände & varför det är viktigt”

Dr Aryo Makko: “Efter fasan: Seyfo och dess efterverkningar, 1919-2010”. Murat Artin, kommunalråd, f.d. riksdagsledamot: ”Vägen till det politiska erkännandet”

Fehmi Barkarmo, ordförande I Seyfo Center I Sverige: ”Seyfo Centers verksamhet, vad innebär ett politiskt erkännande”. Jan Bet Sawoce, författare: Paneldebatt  & bokutställning

 

Nedan publicerar vi talet som presenterades av Fehmi Barkarmo från Seyfo Center:

 

Hur arbetar Seyfo Center kring folkmordsfrågan?

Seyfo Center är en ideell organisation som har till mål att få ett internationellt erkännande för folkmordet Seyfo 1915 i Turkiet. 

Långsiktigt arbetar vi för att bilda en Seyfokommitté i alla kommuner där vi har ett större antal assyrier. Seyfo Center i Sverige vill på sikt vara en paraplyorganisation för alla dessa lokala kommittéer och samordna gemensamma aktiviteter.

Organisationen lever på bidrag och gåvor från organisationer och privata personer.

Vi bedriver ett mångsidigt arbete då vara aktiviteter varierar allt från

– att föra enstaka diskussioner med de människor som vi möter i vår vardag till att anordna 

– seminarier

– föreläsningar

– paneldebatt

– protestaktioner

– maratonsprång

– skriva informativa och debattartiklar

– ge ut broschyrer innehållande fakta om folkmordet

– stödja utgivningen av böcker som sprider kunskap om Seyfo

– skriva uttalanden vid särskilda högtider och händelser som berör vårt folks politiska rättigheter etc.

Hela vårt arbete går ut på att väcka uppmärksamhet för Seyfo och få det erkänt i större antal länder. Aktiviteternas typ och omfattning kan variera beroende på den aktuella tiden, platsen och händelsen men också beroende på våra personella och ekonomiska resurser vi har i respektive land/område.

Varför är det viktigt med ett erkännande?

Ett erkännande på Seyfo är i politiskt mening inte begränsad till att man bara erkänner mordet på x antal människor. Om erkännandet bara skulle handla om skuldfrågan i mördandet av ett visst antal människor, hade Turkiet utan tvekan för länge sedan erkänt folkmordet.

Dimensionerna av ett politiskt erkännande går långt över detta. Ett erkännande av Seyfo innebär de facto ett erkännande av vår existens som en folkgrupp i nationell bemärkelse. Ett internationellt erkännande skulle dessutom per automatik leda till den oundvikliga följdfrågan nämligen frågan om skadestånd.

Frågan om skadestånd har hittills varit något av en tabu. På något sätt var vi alla rädda att nämna frågan då vi trodde att folk ska missuppfatta oss genom att tro att vi bara är efter ekonomisk kompensation. Men jag säger här och nu att vi inte har någonting att frukta när vi kräver skadestånd. Snarare borde vi skämmas om vi inte även framför krav på ekonomisk kompensation vid sidan om politisk upprättelse. Att vi inte har tillräcklig med uppbackning av omvärlden för att sätta tryck på Turkiet för att den ska fullgöra sina åtaganden betyder inte att vi ska ge efter våra rättmätiga krav.

Ett brett politiskt erkännande skulle också vara det första positiva hopingivande inslaget i vårt folks moderna historia och ha effekten av en vägledande stjärna i vårt folks framtida ambitioner socialt, kulturellt men också politiskt.

Kan man säga att frågan varit identitetsskapande?

Vid närmare analyser kommer vi fram till slutsatsen att folkmordet Seyfo är den onda roten till nästan allt elände som vårt folk har utsatts för och som fortfarande genomlider. Seyfo är med andra ord den största orsaken till att vårt folk har:

-utarmats ekonomiskt

-familjerna har splittrats

-språket är på gränsen till att dö ut

-kulturen har försvagats då vi måste anpassa oss till mångt och mycket som är främmande för våra ceder bruk

-kyrkan har blivit korrumperad och gjorts till en arena för alla typer av tjuvar och förrädare mot sin egen flock

-våra människor har ingets rädsla för att se saker och ting med kritiska ögon och än mindre att våga uttala sin kritik mot det de uppenbarligen tycker är fel för att inte bli straffade som de alltid har blivit i våra hemländer.

Jag skulle kunna göra listan mycket längre men jag får nöja mig med att konstatera följande: Det finns ingenting som är värre för en människa än att förneka sin etniska identitet. Att förneka sina rötter är en stark indikation på att man inte har någon grund att stå på.

Så pass alienerad har våra människor gjorts mot sin egen identitet, att vi bråkar idag om en rad benämningar och gör den ena eller den andra benämningen till ett självändamål medan vårt fosterland håller på att tömmas på sin ursprungsbefolkning. Namnkonflikten har tagit sådana dimensioner att till och med en del av ledarskiktet (båda på den assyriska och den syrianska sidan) bland vårt folks organisationer tror att de gör ett heligt arbete när de ivrigt och fanatiskt kämpar för att få erkännande för den benämning som de företräder. Dessa så kallade ”umthonoye” (patrioter) tror uppenbarligen att alla våra problem blir lösta om vi bara lyckas övertala världen om att vi är assyrier eller syrianer.

Sammanfattning

Med allt detta i åtanke kan vi lätt konstatera att Seyfo frågan är i dagsläge den enda frågan som alla fraktioner och inriktningar identifierar sig med.

Självfallet är de faktorer som man skulle kalla för gemensam nämnare många fler än bara Seyfo frågan. Men det egoistiska och själviska tankesättet som vi tyvärr fortfarande bär med oss från våra hemländer, förblindar och förhindrar oss att prioritera den nationella frågan före det egna partiets, den egna föreningens eller den egna kyrkans prestige.

Det är i och för sig fel att säga att Seyfo skulle vara identitetsskapande eftersom vi redan har vår historiska och nationella identitet även om och trots att inte hela vårt folk är enig om benämningen. Men vårt folk kan komma att få sin etniska identitet stärkt avsevärt ju mer som kravet på erkännandet av folkmordet uppfylls och vår nationella fråga tas upp till dagordningen på den internationella politiska arenan.

På samma sätt kan Seyfo även komma att spela en avgörande roll i läkningen av de fortfarande blödande såren från 1915, allt efter som vi får erkännande för vår nationella identitet genom erkännandet av Seyfo.

Låt mig avslutningsvis säga så här:

Ett folkmord är ett brott mot mänskligheten!

Att erkänna folkmordet Seyfo handlar inte bara om kompensation för assyrierna, armenierna och pontiska greker. Det handlar mer om att se till att folkmord aldrig mer ska upprepas.

 

Örebro den 16 november 2013