Kära vänner, ärade gäster!
Jag önskar att jag slapp stå inför er i dag, och att vår vän här, som kallar sig Berzan Boti kunde använda sig av sitt egentliga, sitt riktiga namn. Men i en stat som Turkiet, där mänskliga rättigheter dagligen kränks, är det omöjligt.
För en månad sedan besökte USA:s president Barack Obama Turkiet. Presidentens tal i det turkiska parlamentet kretsade kring försoning och förbättring. En tid innan, hade han i ett annat tal, i den amerikanska kongressen använt sig av den armeniska benämningen ”Meds Yeghern”, folkmord – om Turkiets svarta historia under första världskriget. När han, presidenten, i Turkiet, fick frågan om han ändrat sig i saken, svarade han Nej! Den dagen då vi slutar be Turkiet om ett erkännande av folkmordet på kristna assyrier, armenier och pontikgreker kanske snart kommer.
Den turkiska republiken grundades på dessa folkgruppers blodspillan. Det är vårt ansvar, vi barnbarn till offren, att utkräva ett erkännande. Detta ansvar axlas också av förövarnas barnbarn. Många intellektuella turkar och kurder tar i dag avstånd från folkmordet. Många kräver också ett erkännande. Andra ber om förlåtelse. De vill lämna det här bakom sig, de vill att vi alla ska gå vidare med våra liv utan ett öppet sår som gör ont. Dessa hjältar förtrycks och förföljs av den turkiska staten. Samma land, samma stat, som Sverige vill se som EU-medlem.
Skulle Tyskland kunna gå vidare och utvecklas, som det har gjort, om landets politiska ledare inte hade gjort upp med sitt folkmord? Frågan låter nästan naiv. Men den är viktig. Intellektuella i Tyskland som erkänt förintelsen på judar och romer blev inte förföljda. De behövde inte leva under falsk identitet. Det tvingas personer som Berzan Boti. I dag vill han att vi ska avslöja hans riktiga identitet. Han vill träda fram, han vill vara en av de många intellektuella världen över som tar stora risker för att sanningen ska komma fram. Mina damer och herrar låt mig presentera Behzat Bilek.
Hans heroiska gärning är en påminnelse om att inte alla kurder eller turkar under första världskriget var skyldiga till folkmordet. Många hjälpte kristna, räddade dem till livet. Men man får inte glömma det kollektiva ansvaret. Så som varje turk är ansvarig för att påverka sin stat att erkänna folkmordet, så är även varje kurd ansvarig att få sitt folk att göra samma erkännande!
Vi, ja, jag kan nog tala för alla assyrier i världen, vill också tacka de svenska riksdagsledamöter som skriver motioner och på annat sätt försöker få till stånd ett erkännande av folkmordet i den svenska riksdagen. Ett erkännande här skulle sätta press på Turkiet. Det skulle få dess regering och parlament förstå att Sverige välkomnar Turkiet i den Europeiska gemenskapen – men inte till vilket pris som helst. Turkiet måste respektera mänskliga rättigheter! Turkiet måste erkänna folkmordet på kristna under första världskriget. Fram till dess är inte landet värdigt ett EU-medlemskap. Man kan inte bygga framtiden på hyckleri.
Vänner, detta är en historisk dag. I dag skrivs historia. I dagar då girigheten härjar fritt, har en person bestämt sig för att ge i stället för att ta. Och det är inte vad som helst han ska överlämna, det är mark som kommit till hans ägo via mord. Via ett folkmord!
Behzat Bilek, Sayin Bilek: Vi assyrier, som också kallar sig syrianer och kaldéer, gratulerar dig för din modiga gärning. Vi, om några, vet vilka risker du tar här i dag när du överlämnar lagfarter på mark som rätteligen tillhör oss.
Tack för mig!
Sabri Atman, Seyfo Center
2009.05.11
Sveriges Riksdag
