1915 begick den turkisk-ottomanska armén och kurdiska klaner ett folkmord mot assyrierna, armenierna och andra kristna. Enligt de senaste vetenskapliga uppgifterna (Massacres, Resistance, Protectors, av David Gaunt, Stockholm, 2007) har mer än 1,1 miljoner kristna fallit offer. Kristna utgjorde då en tredjedel av befolkningen i landet, men idag är den siffran inte mer än 0.1%.
Folkmordet kallas i folkmun för Seyfo, vilket betyder "svärd”, år 1915 kallas för ”Svärdets år”. Det är just detta ”Svärdets år” som Sabri Atman uppmärksammar om. Han har de senaste åren rest från USA till Armenien, från Australien till Ryssland. Det är för att berätta om det systematiska dödandet av assyrier och andra kristna folkgrupper under 1915 i ottomanska rikets sista dagar.
Den 15 oktober 2008 kom Sabri Atman återigen till Sverige och höll flera föreläsningar.
– Mina intentioner är inte att väcka hat gentemot Turkiet, utan jag vill att de ska ta sitt ansvar och erkänna folkmordet på assyrierna 1915. Turkiets vägran att erkänna sina övergrepp är ett tecken på att man kan begå samma brott en gång till. För att en försoningsprocess ska kunna inledas och såren läkas måste Turkiet erkänna folkmordet på assyrierna och andra kristna, sade Sabri Atman under sin föreläsning.
På söndagseftermiddagen börjar föreläsningslokalen fyllas. Unga, gamla, kvinnor och män söker sig till lokalen. Bakom talarstolen reser sig ett stort porträtt av Babylons torn. På sidorna står mäktiga bevingade tjurar som vittnar om Assyriska rikets storhetstid. Ett folk som har spelat en stor roll för dagens civilisation är idag slaget i spillror och utspritt över hela världen.
– Blunda och tänk att ni befinner er i 1915. Era föräldrar har mördats liksom alla andra vuxna i byn. Ni och er bror har rövats bort av en kurdisk klanledare. Ni förslavas och tvingas leva i misär hos klanledaren. Kort därefter orkar er lille bror inte längre och försvagas. Klanledaren tvingar er att avsluta er lillebrors liv genom att slänga honom i floden. Tänk vilka tankar som snurrade i den äldre broderns huvud? Att tvingas ta sin egen brors liv, men å andra sidan är han svårt sjuk och dömd till en plågsam död, att avsluta hans liv skulle vara en befrielse.En otäck tystnad rådde i lokalen, en dödstystnad. Någon minut senare började tunga suck höras här och där. En del kröp ihop med huvudet mellan händerna, andra torkade tårarna från kinderna. Sabri Atman bryter tystnaden för att berätta resten av historien.
– Den äldre brodern bar sin lille bror i famnen, gråtande och med tunga steg närmade han sig flodstranden. Han kastade sin bror i den forsande floden. Efter bara några sekunder försvann den lilla pojkens kropp. Han ville också hoppa i vattnet och dö men valde att leva för att berätta om det i fall han överlevde. Vilket han gjorde, avslutade Sabri Atman.
Enligt Sabri Atman är folkmordet fullt av liknande omänskliga historier. Seyfo Center har intervjuat många ögonvittnen. Flera videoinspelningar har samlats för att kommande generationer ska få veta vad som har hänt. För många efterlevande är detta en levande historia och ett öppet sår som aldrig läker, sade Sabri Atman i slutet av föreläsningen.
De senaste åren har han med ett trasigt knä varit på ständigt resande fot runt om i Europa och världen för att föreläsa och uppmärksamma om folkmordet – Seyfo. Hans ögon lyser av intensitet när han talar om folkmordet på sitt folk.
– Det finns inte en enda familj som inte har förlorat någon anhörig under folkmordet – Seyfo 1915. Från att utgöra en tredjedel av landets befolkning 1915 återstår idag bara en promille inte ens 0.1%. Jag ställer mig frågan vart tog alla assyrier och andra kristna vägen, jag söker svar till det. Många samhällsproblem som vårt folk upplever beror på traumat efter folkmordet. Jag kommer att jobba aktivt med Seyfo-frågan så länge jag lever, säger Sabri Atman som svar på vad det är som driver honom.
Emeline Yamo
|
Faktaruta |
