Under de gångna åren har folkmordsfrågan diskuterats vid flera tillfällen i Sveriges riksdag och majoriteten valt att avstå ett erkännande med hänvisning till bristande kunskaper m.m. Armeniska riksförbundet (men så vitt vi vet även assyriska, syrianska och grekiska organisationer) har aldrig uppmanat till bojkott av ett visst parti som reaktion på ett nej till erkännande. Istället har vi jobbat vidare med utbildning och informering om folkmordet, den rådande forskningen och existerande bevisunderlaget.
Idag är svenska samhällets kunskaper om Folkmordet 1915 i osmanska Turkiet fortfarande ganska begränsade, men det presenterande underlaget är nu så pass omfattande att svenska politiker, däribland socialdemokrater, inte längre bör tvivla om att erkänna sanningen. Därför är det ytterst beklagligt att dessa turkiska organisationer, istället för att anamma sanningen och fakta, försöker kväva den. Det ironiska är att man hänvisar till det gamla argumentet om att ”historien ska lämnas åt historiker och inte politiker”. Men nu när politiker, baserat på historikers forskningsresultat, äntligen valt att erkänna sanningen, vill dessa turkiska organisationer mörklägga sanningen med politisk utpressning. Detta bevisar endast att den turkiska sidan enda egentliga argument och motåtgärd är just politisk och ekonomisk utpressning, då man inte kan presentera fakta och underlag som avvisar folkmordets verklighet. Den visar också att innan försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien samt turkar och minoritetsgrupperna som drabbades av Folkmordet 1915 ska kunna ske så måste turkarna först själva försonas med sanningen om sin historia.
Armeniska riksförbundet i Sverige ser fram emot att socialdemokrater följer kongressens beslut utan att låta sig avskräckas av politiska utpressningar från en begränsade antal individer som är för stolta för att medge sitt eget misstag om folkmordets realitet. Vägen till förebyggande av brott mot mänskligheten går via självinsikt om ens egna felsteg och försoning.
Armeniska riksförbundet i Sverige