Före detta ordföranden för Seyfo Center i Sverige Fehmi Barkarmo har intervjuat Sabri Atman där alla får en inblick i organisationens verksamhet sedan Corona pandemin och aktivitetsplanerna inför den närmaste tiden.
FB: Först och främst kom du till Europa från Amerika efter en lång tid. Såvitt jag vet höll du nästan 30 möten och tal i olika europeiska länder under två månader. Innan du börjar dina intryck här, skulle du kort kunna sammanfatta Seyfo Centers arbete i USA?
SA: Självklart. Jag har varit i USA i tio år. Utan avbrott genomför vi Seyfo-arbeten tillsammans med vårt team där. Vårt arbete går väldigt bra. Konferenser och liknande belysningsaktiviteter hölls i alla städer och delstater där vårt folk bor. Genom att översätta många böcker till engelska har vi nått tiotusentals människor.
Vi har goda relationer med armeniska och grekiska institutioner. Vi bedriver lobbyverksamhet i den utsträckning vi förmår. En betydande nivå av medvetenhet har uppnåtts i USA, både hos vårt folk och hos den amerikanska allmänheten, om det assyriska folkmordet Seyfo.
Vår verksamhet har gett resultat. Tack vare dessa ansträngningar erkände många amerikanska delstater folkmorden 1915 och i Simele 1933. Under den kommande perioden kommer vi att öka antalet delstater som har erkänt det assyriska folkmordet.
FB: Det är uppenbart att du har, tillsammans med medlemmar och sympatisörer till SC, ihärdigt fortsatt verksamheten och åstadkommit en rad konkreta resultat i USA men hur skulle du beskriva läget på den europeiska kontinenten efter två månaders rundresa i Europa?
SA: Först och främst träffade jag vänner som trots allt inte har tappat hoppet och omfamnar fortfarande verksamheten. Detta gav mig stort hopp för framtiden.
Men jag la också märke till trötthet och viss uppgivenhet hos både en del privatpersoner och institutioner. En del institutioner har upphört att vara centrum för attraktion. Jag träffade inga ungdomar från dessa institutioner och det här är en väldigt skrämmande utveckling. Det finns många anledningar till en sådan utveckling vars beskrivning går långt över denna intervju. Jag kan bara säga att en del av skälen härrör från oss medan andra beror på yttre faktorer.
Det finns en liknande utveckling i andra europeiska länder. Trötthet, pessimism, oförmåga att regenerera, etc. Men en sådan situation och miljö skapar också ledare och samlare. Jag hoppas att vi kan stoppa denna dåliga trend.
Under loppet av två månader hade jag många möten och tal. I alla dessa evenemang fick jag mycket varm uppmärksamhet och positiv respons från allmänheten och deltagarna. Jag är mycket nöjd med detta.
Många aktiviteter som skulle kunna genomföras i många europeiska länder tog form i mina tankar. Det är dags att ta verksamheten om Seyfo till en högre nivå.
Situationen våra människor och institutioner befinner sig i är inte uppmuntrande, men det är inte rätt att sprida pessimism. Det är inte läge att klaga på mörkret. Det räcker med att var och en börjar med sig själv och tänder ett ljus. När detta är gjort kommer det att synas att vår väg är upplyst och mörkret fly från oss.
FB: Stort tack Sabri och vi ser fram emot att få höra fler framgångar i er verksamhet.
