Norrköpings kommun brukar årligen i samarbete med ett antal andra organisationer arrangera Förintelsens minnesdag den 27 januari. I år hade arrangörerna bjudit in den assyriske folkmordsforskaren Sabri Atman från Holland. Atman inledde sitt tal med att framföra ett hjärtligt tack till dem som organiserade denna manifestation för att hedra Förintelsens offer och för inbjudan att tala om en annan förintelse, den assyriska (även kallad syrianer och kaldéer), Seyfo (svärdets år) som genomfördes av ungturkarna under första världskriget 1915.

 Sabri Atman påpekade att det är mycket viktigt att Sverige arrangerar konferenser om Förintelsen. ”Aldrig mer” kan inte upprepas nog ofta, ansåg han. På samma sätt som när nya massgravar ständigt hittas i Turkiet och när folkmordet förnekas kan vi inte längre påstå att vi inget vet. Att erkänna historien är inte bara viktigt för att ge offren upprättelse, det handlar också om att påbörja en process för försoning och utveckling, menade han.

Atman nämnde att många icke-assyrier frågar mig, varför vi håller på med och satsar så mycket tid och energi på fråga. En del tycker att vi ska låta det vara det som har varit. ”Det som har hänt är förbi, låt de döda vila”, säger de. Hans svar till dessa är följande: assyrier som dödades och fördrevs under folkmordet kommer aldrig att få vila förrän de har fått upprättelse. Som assyrier är vi alla skyldiga våra martyrer, att se till att dagens moderna Turkiet som har sina rötter i det gamla ottomanska riket och som påstås vara en sekulär stat, erkänner illdådet. Men samtidigt har vi alla tillsammans ett ansvar att se till att historien om folkmordet inte upprepas.

Judarna blev brända och dödade i koncentrationsläger och dessa händelser blev kallade för ”Förintelsen", som betyder utrotning. Folkmordet i Rwanda har blivit känd som "Panga folkmordet" på grund av användningen av det vapen som användes och som liknar en stor kniv och som kallas för "panga". På samma sätt kallar det assyriska folkmordet för "Seyfo", för ordet Seyfo betyder ”svärd" på assyriska. Och just på grund av att flertalet av dem som föll offer under folkmordet mördades med just svärdet, så kallas detta folkmord fortfarande i folkmun för ”Svärdets år”.

Atman fortsatte med att säga att för att förstå assyriska/syrianska folkmordet, är det viktigt att förstå det Ottomanska rikets politiska bakgrund. Genom att delta i första världskriget, bereddes ottomanska riket en stor möjlighet att bevara sina gränser. Motiverad av Tysklands intresse, önskemål och instruktioner, lät den ottomanske sultanen Mehmet (V) den femte förklara ett heligt muslimskt krig, Jihad mot de kristna i imperiet. Denna krigsförklaring offentliggjordes den 11:e oktober 1914, genom Sheikh ul-Islam – den högste muslimske religiöse i riket – som lät budet om det heliga kriget läsas upp i imperiets moskéer. Ingen nåd visades till någon kristen och det bör poängteras att kriget deklarerades mot alla imperiets kristna minoriteter utan undantag. Detta resulterade i att över två miljoner äldre och yngre, män och kvinnor, tillhörande de assyriska, armeniska och grekiska folkgrupperna förlorade sina liv. Den moderna turkiska republiken grundades således på folkmordet av kristna. 

Det som vi bl.a. kan lära oss av de ottomanska arkiven och dokumenten är att deportationerna och massakrerna av armenierna inte enbart riktades mot just armenierna. Tillkännagivandet av Jihad var även riktat mot Assyrierna. Den allomfattande planen var att utrota de kristna minoriteterna och homogenisera Turkiet. För att verkställa detta mål använde sig makthavarna av två tillvägagångssätt:  

1.  Den ena riktade sig mot den muslimska befolkningen av icke-turkiskt ursprung, såsom kurder och muslimer från Balkanområdet. Dessa folkgrupper blev omlokaliserade och spridda inom den Turkiska majoriteten i syfte att assimilera dem. Den andra var bortförandet och förintelsen av de icke-muslimska befolkningarna i Turkiet.

De tre stora förövarna som användes för att verkställa Folkmordet var följande:

2. De kurdiska stammarna, de muslimska invandrarna från Balkan och Kaukasus samt den speciella Teskilat-i Mahsusa (hemlig halvmilis och terrororganisation) 

Innan första världskriget mättes befolkningen i Turkiet till 14,5 miljoner invånare, varav fyra och en halv miljon av dessa var kristna. Idag uppgår den kristna befolkningen till 0.1 procent av landets 73 miljoner invånare. Vad hände med dessa människor? Vad hände med assyrierna, armenierna och grekerna? Vart försvann de? Turkiet måste svara på dessa frågor.

Som stöd för att det assyriska folkmordet har ägt rum åberopas bland annat följande källor:

James Bryce och Arnold Toynbee, engelska ögonvittnen ; The Treatment of the Armenians in the Ottoman Empire, 1915-1916.  Mr. Johannes Lepsius; som var en tysk missionär och publicerade sina skildringar 1916. Mr. Morgentham; som var den Amerikanske ambassadören i riket 1913-1916 och skildrade händelserna i sin bok ”My memories. Professor i folkmordsforskning, David Gaunt verksam vid Södertörns högskola; som författat boken Massacres, Resistance, Protectors, en bok om det assyriska folkmordet. Samfundet ”International Association of the Genocide Scholars” har år 2007 förklarat att den systematiska mord som begåtts av ottomanerna mot assyrier under första världskriget var inget annat än folkmord.Plus ofantliga muntliga berättelser från vittnen av offrens barn som gått i arv från generation till generation, dvs. levande historia. Praktiskt taget alla nu levande assyrier har någon släkting som blev offer det i ottomanska folkmordet 1915.

Sabri Atman uppgav att fram till idag har han inte mött någon assyrier som är emot att Turkiet inträder i den Europeiska Unionen men att det finns vissa kriterier som måste uppfyllas innan en stat kan tillträda gemenskapen. Dessa kriterier är bland annat Köpenhamnskriterierna som måste uppfyllas av Turkiet.

Följande kriterier är nödvändiga för ett inträde i EU:

Politisk stabilitet bland landets institutioner och garanterad demokrati, rättssäkerhet, respekten av de mänskliga rättigheterna och respekt samt beskydd av minoriteter. Det som förtydligas av dessa nämnda kriterier är att ett land måste vara demokratiskt innan det träder in i unionen och inte efteråt. I detta avseende skulle jag vilja fråga: Skulle EU acceptera Tysklands medlemskap om landet hade förnekat förintelsen? Självklart inte! 

Borde Turkiet träda in i EU innan barnbarnen till dem som föll offer för folkmordet fått en ursäkt? Borde Turkiet träda in i EU när samma mentalitet gentemot kristna minoriteter som låg till grund för folkmordet existerar än idag? Är det rätt att en person mördas för sina åsikter? Sker detta överhuvudtaget i demokratiska länder?

Aziz Duzgun
Statsvetare